juliahobbyfotograf

Alla inlägg under juni 2016

Av Julia - 29 juni 2016 08:00


Kapitel 7

Sommaren är över, ledigheten och sommarjobbet är klart. Det är höst och det har börjat bli lite kallt ute nu igen. Jag pluggar på universitet och läser till ingenjör. Amelia spelar hockey på elitnivå och tillhör just nu Djurgården. Hon pluggar även 50 % till hockeycoatch. Vi ses otroligt ofta trots att vi båda pluggar och hon spelar hockey. Men det är jag bara glad för, jag vill så gärna tillbringa alla timmar jag kan med min fina tjej. Idag har det gått ett helt år sen vi blev ett par, jag har planerat kvällen otroligt länge.

Det känns så kul att få fira ett år med min kärlek! Jag har bokat ett hotellrum till oss, hon kommer infinna sig där klockan 20 ikväll och efter det blir det bubbelbad med cider och jordgubbar.

Klockan är 20.00, jag tittar på dörren. Jag vet att utanför där någonstans är Amelia som just nu noga följer mina anvisningar via sms.



Amelia går fram till dörren, öppnar den och på golvet ligger det blad från rosor utspridda samt att några blad bildar en gång fram till badrummet. Hon går längs gången och plockar upp små lappar samtidigt där det står kärleksfulla ord. Hon öppnar försiktigt dörren till badrummet och möts upp av ett badrum fullt med tända ljus, en flaska cider och jordgubbar. Bakom dörren står jag och när hon stänger dörren möter hon min blick, jag tittar kärleksfullt på henne och hon ler mot mig. Jag ger henne en kyss och sen böjer jag mig ner, tar fram en ask och öppnar den. Ståendes på knä öppnar jag asken, tar fram en ring

”Amelia, min fina älskling, vill du förlova dig med mig?”

”Åh, men Dennis! Det är klart jag vill det”



Jag ler med glädjetårar i ögonen och sätter på ringen på hennes finger. Sen kysser vi varandra. Jag ger henne cider och jordgubbar och vi myser i bubbelpoolen. Detta var en perfekt 1-årsdag. Jag är kär, lycklig och jag får tillbringa mitt liv, min tid och mina dagar med den bästa i hela världen. Nu vet jag vad lycka är! Lycka är att hitta någon att dela sitt liv med, men också att få känna sig levande och det gör jag nu. Plugg, jobb, vänner, familj och flickvän. Det är lycka det!

ANNONS
Av Julia - 28 juni 2016 17:45

Kapitel 6

Nu står jag här, redo att springa ut genom dörrarna och ut på skolgården. Där väntar mamma, pappa och min släkt med en skylt med förhoppnings ett gulligt ansikte från min barndom. Sommarjobb, ledighet och framtiden väntar. Jag har gått klart gymnasiet, har betyget A i de flesta ämnena. Där ute kommer förmodligen en väldigt vacker flicka också stå, kanske står hon och hoppar av glädje när hon ser mig, kanske tar hon min mössa? Allt detta kommer hända om enbart ett par sekunder, är jag redo att springa ut?


”Dennis, äru redo Dennis”?


En klasskamrat knuffar till mig, jag kommer tillbaka från mina tankar och i nästa sekund springer vi mot dörrarna och ut på skolgården. Det skriks, skrattas, musik spelas högt. Alla springer mot ett och samma mål, vi springer för att hitta våra familjer och våra studentskyltar! Jag får snabbt syn på en skylt där det med stora bokstäver stor ”DENNIS TE14”. Jag springer fram, kramar om mamma, pappa och min släkt. De gratulerar mig, gosedjur, blommor och godis hängs runt halsen på mig. En helt magisk känsla att ta studenten, flera kameror börjar cirkulera framför mig, alla vill ta kort.


Min ena kusin fotar mig massor. Plötsligt känner jag hur någon knackar mig på axeln, jag vänder mig om och där står Amelia och ler. Jag kramar om henne och det känns som om att hela världen stannar, bara hon och jag där. En lång och varm kram, vi snurrar runt och avslutar med en lång kyss. Hon sträcker över rosor till mig och räknar till 8 stycken. Jag tittar på henne med stora ögon och kysser henne.



”Wow, vad fina rosor!”

”Det är du värd, min fina kille”

”Tack, älskling”

”Tror aldrig jag mött någon som kämpar så hårt med skolan, har så bra betyg i sina ämnen, som lägger ner så mycket tid på att söka jobb och som dessutom har fått ett sommarjobb nu, som lägger ner så mycket tid och energi på att säkra sin framtid, samt även lägger ner massor med tid på att umgås med mig och med glädje tittar på alla mina hockeymatcher”

”Jag gör allt för dig, det vet du”



Amelia kan inte hålla tillbaka med sina glädjetårar utan låter dem rinna, hon ger mig en stor kram. Sen går vi hem till mig och fortsätter med studentfirandet där. Jag är så lycklig, så lycklig med min fina Amelia.

ANNONS
Av Julia - 28 juni 2016 10:00

Kapitel 5


Hockey är en farlig sport, det kan jag verkligen konstatera nu när jag sitter i korridoren på sjukhuset och väntar på att få besked om hur pass allvarlig skadan på min älskade Amelia blev. Jag satt på läktaren och tittade på hennes hockeymatch när hon plötsligt blir rejält tacklad och faller mot isen, då hon inte ställde sig upp så förstod jag direkt att något hade hänt. Så jag följde med till sjukhuset och sitter nu här och väntar nervöst på domen.


”Hej, jag är doktor Loften! Amelia kommer klara sig fint, ett brutet revben är allt! Klart hon har ont och lite blåmärken här och var, men annars är allt bra”

”Hej, Dennis! Okej, bra kan jag gå in till henne?”

”Absolut”


Jag går in i rummet, går fram till sängen och kramar försiktigt om Amelia. Hon berättar att hon mår bra trots omständigheterna, det var bara ett revben som gick sönder och trots lite blåmärken så känner hon sig redo att fortsätta spela hockey snart igen. Jag skrattar till lite lätt, ler åt henne och ger henne en puss.


”Jag vet att du är en fighter, men snälla.. kan du inte vänta med att träna tills du är bra igen?”

”Dennis, klart jag ska vänta. Jag bara retas lite med dig förstår du väl”


Jag tittar på henne, hon mår bra trots omständigheterna och hon är tillräckligt pigg för att retas, ja då är det nog inte så farligt längre. Bara jag som är lite överbeskyddande och tycker hockey är farligt. Men det hör till sporten att man tacklas, det vet jag. Men det går inte att undgå att bli lite rädd när man ser sin fina flickvän falla ihop på isen. Tur att hon nu ska ta det lite lugnt ett tag. 

Av Julia - 27 juni 2016 20:41

                           

Av Julia - 27 juni 2016 16:45

Kapitel 4

Jag går bredvid Amelia, jag vill så gärna hålla hennes hand men jag vågar inte. Jag vill inte vara för på, inte för på alls överhuvudtaget. Hon talar om sin hockey och hur glad hon är över att ha blivit lagkapten efter flera års kämpande om den platsen. Jag nickar och säger vad bra och vad härligt för dig. Vi är på väg till en restaurang, vi tänkte ta en bit mat innan vi skiljs åt.

”Var det kul att titta på när jag tränade då?”

”Ja, det var det faktiskt. Alltid kul att lära sig lite nytt om hockey”

”Ah, du är inget hockeyfreak alltså?”

”Haha nej, men jag tittar på det ibland”

”Så inget favoritlag då alltså?”

”Nej, vilket är ditt då Amelia?”

”Djurgården, alla gånger”



Jag tittar på henne och ler, frågar om det är för att hon bor i Stockholm. Hon ler tillbaka och nickar, sen berättar hon att hon gillar det laget av många anledningar. Jag godkänner det som ett svar och ler åt henne.



”Tack för en trevlig kväll”

”Tack själv, Dennis”

”Hoppas vi ses snart igen”

Hon ler och kramar om mig, jag kramar tillbaka. När hon släpper mig, böjer hon sig fram försiktigt och ger mig en kyss. Mitt hjärta slår volter, jag blir alldeles varm om kinderna. Hela kroppen blir helt varm och jag besvarar hennes kyss med ytterligare en kyss.  

Av Julia - 27 juni 2016 09:30

Kapitel 3

På med jackan, vantar och en mössa. Redo för att gå ut och till en ishall som inte ligger så långt bort ifrån där jag bor. Jag börjar gå mot ishallen, det är kallt ute och jag gillar inte kylan speciellt mycket. När jag kommer fram sätter jag mig på läktaren, tittar ut mot planen och ser ett gäng tjejer som cirkulerar runt på planen. De skjuter mål och passar varandra. En tjej vinkar åt mig och jag reser mig och går ner mot planen.



”Hej Dennis, åh vad kul att du kunde komma”

”Hej Amelia”

”Oj, vad kall du är”

”Hehe ingen fara, det blåser lite ute”



Jag känner Amelias varma kropp emot min när hon ger mig en lång kram. Hon tittar generat bort och jag möter hennes blick igen. Hon ska fortsätta träna och jag står kvar vid sargen och tittar imponerat på henne. Hon verkar kunna det här med hockey väldigt bra, av vad jag kan se så åker hon skridskor väldigt fint. Men vad vet jag? Jag är ingen expert på just hockey, inte för tillfället i alla fall. Kanske lär jag mig lite mer hockey nu när jag är vän med Amelia?



Kemi provet gick bra, jag fick ett A. Stolt och nöjd, likaså mina föräldrar. När man klarar ett prov borde man fira det, jag firar det med att gå och titta på hockeymatchen där tjejen jag gillar spelar i. Tjejen, den fina Amelia som får mitt hjärta att slå volter varje gång hon tittar på mig. När både skolan, proverna och vad som kan vara kärlek går bra ja då blir jag glad i hela kroppen. Jag tror och hoppas på att hon känner samma sak som jag gör.



”Nu är jag klar”

”Härligt, jag väntar utanför omklädningsrummet på dig”

”Du vill inte hänga med in då?”

”Va?!”

”Haha, jag skoja bara Dennis, det finns ju andra tjejer där inne”

Amelia blinkar och flinar åt mig, jag går bredvid henne till omklädningsrummet men väntar utanför när hon går in. Känner på mina kinder, de är alldeles varma. Förmodligen för att hon drog det där skämtet om att hänga med henne in, hon är ju naken då. Men med tanke på att det fanns andra tjejer där inne kunde jag inte hänga med henne in. Åh, nu bränner kinderna igen. Fokusera på något annat, fokusera på något annat nu för i helvete Dennis. 


Av Julia - 26 juni 2016 19:54


Kapitel 2

Lördag, solen skiner och jag sitter inne vid köksbordet och pluggar kemi. Prov på måndag, jag kan det mesta men pluggar fortfarande för att jag vill ha ett A på provet. Runt mig springer mamma och pappa omkring, tjafsar med varandra om allt och inget. Hur kan de egentligen vara lyckliga med varandra när deras liv går ut på att tjafsa om exakt allt hela tiden.



”Ska du inte med ut på en löprunda, Dennis?”

”Robert, du ser mycket väl att han pluggar kemi just nu”

”Fast jag tänkte att han kunde släppa det en stund och springa med mig, kärring”

”vem är det du kallar kärring? Mig? Fy fan för dig ”

”Ja, fy fan för dig också. Sluta tjata på mig så slutar jag tjata på dig ”



Mamma blänger surt på pappa som går ut från köket, de fortsätter att tjafsa en bra stund i vardagsrummet. Kallar varandra för dumma saker, jag suckar tungt. Samma visa varje dag, men på kvällarna verkar de vara sams i alla fall, för de sover i samma rum. Jag ser dem till och med pussas lite under dagarna, hur kan man vilja pussa någon som man tjafsar med hela tiden. Undra om de verkligen är lyckliga?

Efter en timme står jag i hallen och snörar på mig mina skor, jag följer med pappa ut på en löparrunda efter att han har tjatat på mig ett tag. Kemin kan jag nu, sen kan jag även plugga mera senare idag. Har ju hela helgen på mig att plugga om jag så vill.



”Är du och mamma verkligen lyckliga med varandra just nu?”

”haha, vad menar du?” pappa tittar lite lätt på mig när vi är ute och springer

”Jag menar, ni skriker och säger taskiga saker till varandra hela tiden”

”klart vi är lyckliga, en del saker säger man i stundens hetta. Jag älskar din mamma och hon älskar mig”

”Hur kan du veta det?”

”Hur? Det märks på henne, hade hon hatat mig hade hon nog inte fortsatt att ha sex med mig vet du”

”Tack för informationen, tack för att du är så himla allvarlig också” säger jag irriterat och springer ifrån honom.



Väl hemma undrar mamma vart pappa är, jag svarar inte. Efter ett tag kommer pappa hem, han ger mamma en kyss och hon tittar frågande på honom. Han förklarar att jag blev lite sur för en småsak, inget att bry sig om. Så säger han alltid när han har retat upp mig, det är aldrig hans fel att jag har blivit sur tycker han. Han tycker alltid att jag överreagerar, vilket gör mig frustrerad, inte konstigt att han och mamma jämt tjafsar. Mamma tittar på mig, hon försöker klappa mig på kinden men jag tar bort hennes hand och går in på mitt rum och smäller igen dörren efter mig.



Bästa sättet för mig att lugna ner mig är att lyssna på musik, så jag lägger mig på sängen med hörlurarna i öronen och lyssnar på lugn och stilla musik. Det gör mig på lite bättre humör i alla fall.

Söndag idag och jag sitter och sms:ar med Jesper som vill att jag kommer till honom och hans tjej. Jag skriver att vi kan träffas vid Kottlasjön men får ett sms tillbaka att det är så långt dit. Efter ett tag skriver jag ”vi ses i skolan i morgon istället” får inget svar tillbaka, men det spelar inte så stor roll. Jag känner inte för att umgås med någon direkt, jag pratar inte med pappa alls idag. Han har försökt att prata med mig men jag tittar bara bort. Fortfarande frustrerad på honom, att han inte ens kan be om ursäkt för sitt löjliga beteende gör mig väldigt arg. Snörar på mig skorna och går ut en stund, när jag kommer till Kottlasjön sparkar jag iväg en kotte och skriker lite väl högt ”om någon bara kunde förstå”, måste på något sätt skrika ur min frustration.



”Är du ledsen?”

Plötsligt står en tjej bredvid mig, jag har inte upptäckt henne förrän nu. Jag tittar på henne och ler lite.

”Nej, det är ingen fara” svarar jag artigt. Tjejen tittar på mig med sina blåa fina ögon, hon granskar mig ordentligt innan hon öppnar munnen igen.

”Om det är något som gör dig ledsen, jag finns här. Du kan prata med mig”

”Eh tack, men du, jag känner dig inte ens”

”Då får du väl lära känna mig, alltid kul att lära känna nytt folk. Vad heter du?”

”Dennis, du då?”

”Amelia”

”Vilket fint namn du har” jag tittar generat på henne och hon får fram ett stort leende. Hon tackar och ber mig berätta lite smått om mig själv. Jag berättar att jag heter Dennis, är snart 19 år och pluggar tekniklinjen på gymnasiet. Hon nickar och hummar, hon verkar förstå allt jag har sagt. Inte för att det var så svår information men ändå.

”Är du deppig för något?” Amelia tittar på mig

”Nej, det skulle jag inte säga. Bara lite allmänt irriterad och frustrerad, det går över ”

”Jag måste gå hem nu, men vi kan byta nummer så skickar jag ett sms till dig ikväll, bra va?”



Jag ger henne mitt nummer och jag får hennes nummer. Sen går hon iväg, hon vinkar till mig innan hon börjar småjogga hemåt. Vilken konstig känsla, jag som typ aldrig ger ut mitt nummer till folk. Vad fick det mig att ge ut mitt nummer till någon jag inte känner? Konstigt, men sen och andra sidan, vad är det för fel med att lära känna nytt folk? Kanske är det, det som behövs för att jag ska kunna känna lycka igen?

Dags att sova, jag har ställt mitt alarm så att jag orkar upp i morgon. Min mobil plingar till, det är ett sms från Amelia. ”Hej Dennis, hoppas du mår lite bättre nu! Jag kom på att jag inte svarade något om mig själv förut, jag tänkte att jag kan beskriva mig själv lite mer i morgon på ett sms. Hoppas du får sova gott i natt, vi hörs”

Jag svarar och sen lägger jag mobilen på pallen, en varm känsla sköljer genom min kropp. Vad är det med den tjejen egentligen? Varför får jag en varm känsla av att höra från henne? Bäst att jag sover nu känner jag. 

Av Julia - 26 juni 2016 19:52

Vad är lycka?

Kommer jag någonsin känna lycka igen? Efter att man har öppnat upp sig för folk och en del ändå väljer att trampa på mitt hjärta. Hur ska jag då kunna känna lycka igen? Tusen frågor snurrar runt i huvudet på mig, jag ska inte tänka på det, det finns bättre saker att tänka på men ändå snurrar dessa tankar runt i mitt huvud. Jag blir galen, vad ska jag göra?

”Dennis! Kan du svara på när andra världskriget slutade?”

”Va”

Jag vaknar till ur mina tankar och tittar på min lärare som står framför mig och frågar mig, jag får fram ett ”va” läraren tittar strängt på mig. Jag samlar mig och säger

”1945”

”Bra, sluta med vad du nu håller på med och häng med på lektionen”

Jag nickar och tittar bak, en del klasskamrater tittar på mig och min vän Jesper dunkar till mig i ryggen ” Eh du, vakna till nu va?”



Jag dunkar till honom på armen och nickar, ja jag ska vara vaken nu. Ska vara vaken för resten av mitt liv i skolan om det så krävs. Dessa historialektioner, är så trött på dem. Det vi nu får lära oss lärde jag mig när jag gick i 7:an på högstadiet, behöver inte lära mig det en gång till nu när jag går i 3:an på gymnasiet, dessutom valde jag tekniklinjen så undrar ibland varför vi måste läsa så meningslösa kurser som historia, när vi istället borde läsa enbart matte, fysik, kemi och alla andra viktiga ämnen förutom just historia. Jag fortsätter att lyssna på när läraren babblar om andra världskriget, efter ett tag som kändes som flera timmar slutar lektionen och vi kan äntligen gå hem för dagen.



”skaru hem och chilla i härliga villan nu eller?”

Jesper tittar frågandes på mig, jag nickar och säger ja. Japp, jag ska hem till den flotta villan på Lidingö, framgångsrika föräldrar som har lyckats i sina arbetsliv har gjort att vi kan bo i en flott villa i ett av de dyraste områdena i Stockholm.

”Jag är så avis på dig, själv bor vi i en sketen lägenhet i Bromma” Jesper sparkar dystert iväg en sten och kastar ryggsäcken över ryggen och sen vinkar han till mig, han springer iväg för att hinna med bussen.  Hade jag fått bestämma hade vi bott i en sketen lägenhet i Bromma istället för i det flotta huset på Lidingö, jag trivs inte så värst bra där. Allt är så stort, stora rum med mycket utrymme. Med tanke på att mina föräldrar bara har mig som barn så tänkte de inte så långt när de köpte huset. Vad ska en familj på tre personer med 7 rum till liksom kan man undra. Eller hur? Eller har jag fel?



Jag tittar efter båttiderna, jag kan välja på att åka buss, spårvagn och båt hem till Lidingö. För att variera det lite och få lite mer frisk luft så väljer jag båten idag. Sätter mig ner vid Nybrokajen och väntar snällt på att båten ska komma. Tar upp mitt anteckningsblock och skriver som rubrik ännu en gång, för femte gången bara idag ”vad är lycka?”. Får ner en del ord men som tyvärr inte beskriver just ordet lycka. Efter en stund kommer båten och jag går på, tar med mig blocket in och fortsätter att klura på det ordet hela båtresan hem. Väl hemma slänger jag av mig kläderna och sätter mig i soffan, tar upp kemiboken.

På kvällen när jag ska sova tänker jag ännu en gång på vad lycka egentligen är? Jag grubblar mycket på den frågan. En del tycker att jag borde vara lycklig som får bo i ett sånt fint och flott område, med föräldrar som har massor med pengar och kan köpa exakt det jag pekar på. Det är dock väldigt sällan jag pekar på något och säger ”detta ska jag ha”. Men det är inte lycka för mig, det är bara onödiga utgifter att bo i ett stort hus när man enbart är en familj på tre personer. Tillslut somnar jag och ordet lycka förföljer mig i mina drömmar.


Presentation


Hej! Heter Julia och är 22 år!
Hobbyfotograf här, är en stor hockeynörd!
Jobbar som registrerare/motläsare på SMC Motala
Jag fotar framför allt natur, landskap och vatten foton! Brukar ibland fota porträtt.
Gillar även att fota kultur av olika slag.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vilken smartphone är bäst?
 Samsung?
 Iphone?
 Nokia?
 Sony Ericsson?
 LG?

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7
8
9 10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22 23
24
25
26
27 28 29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ juliahobbyfotograf med Blogkeen
Följ juliahobbyfotograf med Bloglovin'

Bloglovin

Bloglovin

Instagram

Instagram

Instagram

  Följ mig gärna på Instagram :)

Besökstoppen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se