juliahobbyfotograf

Alla inlägg under december 2012

Av Julia - 31 december 2012 17:00

Januari

 

Februari


 


Mars


 


April


 


Maj


 


Juni:


 


Juli:


 


Augusti


 


September:


 


Oktober:


 


November:


 


December:


 


Dessa 12 bilder är bilder från mitt år, noga utvalt från varje månad. Alla månader har jag inte haft jätte många kort ifrån, men för mig är alla dessa 12 bilder ett minne på ett eller annat vis för mig :)


Hoppas på att mitt år 2013 blir lite bättre än 2012, men 2012 blev ett väldigt bra år den 25/10-12 för mig <3

Men tycker överlag att året har varit helt okej för min del!



ANNONS
Av Julia - 29 december 2012 23:50

Har nu packat ner allt som ska vara i min resväska o hälften som ska vara i dataryggsäcken, datorn o batterisladdarna får jag packa ner i morgon :)

Har fixat och donat hela kvällen, har även spelat lite tv spel. Hittade mitt gamla snowboard tv spel till ps2 så satt o körde det ett bra tag, fortfarande lika roligt tycker jag :)

Så nu ska jag snart lägga mig hade jag tänkt, har börjat få ont i min handled o det gör så ont att jag skulle kunna gråta. Det är en sorts bultande smärta i handleden o varje gång jag måste röra den så svider det av smärta. Så får nästan skriva med en hand nu o det är också jätte irriterande.

Men ska fixa i ordning ett tidsinställt inlägg inför nyårsafton. 
Men säger godnatt nu till er alla läsare, godnatt !

 


ANNONS
Av Julia - 29 december 2012 19:24

Kapitel 6


I en park sitter Jonna med sin Micke och hans kompisar, Micke och hans kompisar dricker sprit och spelar kort. Jonna sitter otåligt bredvid och vill gå därifrån. Hon tycker inte om att dricka och känner sig inte bekväm i situationen. Strax innan de skulle gå ut blev hon och Micke osams, vilket ledde till att hon fick en örfil av honom. Han blev så förbannad att han inte kunde behärska sig sa han, så nu är det en konstig stämning mellan dem.



-          Kan vi inte gå hem? Frågar Jonna

-          Vadå gå hem? Lugna ner dig babe, svarar Micke

-          Jag går hem nu, svarar Jonna och reser sig upp

-          Du går ingenstans! Micke reser sig upp och tar tag i Jonna

-          Släpp mig, försöker Jonna

-          Tror du jag är dum i hela huvudet? Micke slår till Jonna



Hon försöker slita sig från Micke. Men han släpper henne inte, han ger henne ännu en smäll. Jonna börjar blöda i ansiktet och hennes tårar sprutar. Parken de är i är en allmän park och vem som helst kan komma och gå där. Jonna försöker sparka Micke mellan benen så hon kan komma loss, men Micke håller hårt i henne. Plötsligt kommer det en kille gående, han har en svart jacka på sig och Jonna känner igen honom. Micke ser direkt att det är Jonnas ex.



-          Hjälp mig, snälla hjälp mig, skriker Jonna

-          Släpp henne nu, säger Sebastian

-          Aldrig i livet, svarar Micke


Sebastian går fram till Micke, Micke tittar på honom. Sen slår han till Sebastian, samtidigt som han gör det tappar han greppet om Jonna. Jonna ramlar ner på marken och springer iväg från honom. Sebastian slår tillbaka, Micke slår tillbaka. De slåss en bra stund, tills Micke ligger på marken och inte kan röra sig. Sebastian har sin fot på hans huvud, och genom sin mun pressar han fram ” Om du någonsin rör henne igen, så kommer polisen komma och du kommer dömas för misshandel, du rör henne inte en gång till, annars får du en smäll till”

 

 

-          Du är ute ur mitt liv nu, fy fan för dig. Att jag ville ha dig, kan knappt tro det själv. En äcklig jävla idiot är du

-          Du skulle ju låta henne vara, ryter Sebastian

-          Det är slut Micke, slut! Skriker Jonna. Micke går därifrån. Jonna torkar sina tårar och Sebastian tittar henne i ögonen.

-          Det ska alltid vara du och jag, jag vet att jag inte har varit den bästa pojkvännen, vet att jag har gjort misstag. Det är inte bara ditt fel att vi hade en så kallad paus. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra det. Säger Sebastian

-          Förlåt själv, jag vet verkligen inte vad som tog åt mig. Jag har inte alls varit den bästa flickvännen. Jag vill ha dig tillbaka, svarar Jonna

-          Du får mig tillbaka, nu glömmer vi det här. Att ha varit ifrån dig i snart en månad, har varit den värsta tiden i hela mitt liv. Jag var arg, ledsen på dig. Men den du var när jag träffade dig, det hjälpte mig att komma ihåg att vad som än händer så kommer jag alltid att älska dig, säger Sebastian



Jonna vet inte vad hon ska svara, hon är tyst. Men Sebastian vet att hon älskar honom. Han tar upp henne i sin famn, kramar om henne och kysser henne. De kysser varandra länge, efter ett tag vandrar de hem och Sebastian viskar i hennes öra, ” Det ska alltid vara du och jag, jag älskar dig något otroligt mycket”

Av Julia - 29 december 2012 19:23


Kapitel 5


Tidigt på morgonen åker Anton till jobbet, förhöret med Niklas kommer ta lång tid idag. Mycket information på kort tid har de också fått. Barnet finns på stationen, igår kväll förhörde en polis barnet och fick fram mer information som kan hjälpa Anton väldigt mycket idag. Han kommer fram, går direkt till förhörsrummen. Mia kommer också till rummet, hon ska också vara med på förhöret.


-          Förhör med Niklas Demilz, den 18 mars. Klockan är 08.45, då börjar vi. Säger Anton

-          Vem är barnet ni försökte döda igår? Börjar Mia

-          Han är min brors son, svarar Niklas

-          Varför påstår barnet att ni har dödat hans bror?

-          Han är dum i huvudet, snäser Niklas

-          Var bor din bror? Undrar Mia

-          Han är död

-          Död? Hur dog han? Frågar Anton

-          Han och hans fru dog i en bilolycka, barnen lämnades till mig.



Anton ber Mia att gå iväg och kolla om detta stämmer. Mia kommer tillbaka efter en kvart och kan godkänna Niklas svar. Hans bror och hans fru är döda, de omkom i en bilolycka.



-          Då fortsätter vi, hur många barn hade din bror?

-          Två stycken, svarar Niklas

-          Varför dödade du hans ena son? Anton går rak på sak, han vill veta varför det ena barnet har dött

-          Jag dödade honom inte, han dog av en överdos

-          Överdos? Du menar att han hade tagit ditt knark?

-          Ja! Ungen var så dum i huvudet, han tog lite av mitt knark och dog av det. Det var faktiskt inte mitt fel!

-          Klart det var ditt fel, du hade ju knarket hemma och här i Sverige får man inte ha knark hemma, ryter Anton och Mia i kör!

-          Niklas bryter ihop, han gråter och gråter



Han berättar att han har smugglat in knark i Sverige, att han gav barnet knarket för att barnet skulle lugna ner sig. Han förstod inte att det gick så långt att barnet skulle dö. Efter händelsen flyttade Niklas ut i baracken, med sig hade han sina tre kompisar. De skulle hålla vakt varje dag ifall någon kom till Niklas lägenhet och kände lukten från den döda ungen. Han tog också med sig det andra barnet ut till baracken och han erkänner även att han under en tid har misshandlat det andra barnet och försökte få honom sniffa kokain så även han skulle dö. Barnet gjorde inte som Niklas sa. Barnet som heter Isak rymde från baracken en morgon och då jagade Niklas och hans tre kompisar efter honom för att hitta honom. Det var då polisen kom i mellan och upptäckte baracken som männen gömde sig i, när de såg att polisen kom. Niklas var kvar i skogen och när han skulle åka tillbaka till lägenheten såg han polisen som han kunde köra ifrån. Niklas fortsätter att berätta att han själv har tagit delar av sitt knark. Några timmar senare står det klart att Niklas kommer dömas för mord, misshandel av barn, för att ha tagit in knark i Sverige och ha olaga vapeninnehav. 

Av Julia - 29 december 2012 19:21

Kapitel 4

Anton och Mia är tillbaka på stationen, de ska nu förhöra männen de fick med sig i polisbilarna. Polisen kom undan med lindriga skador, dock några brutna revben men befaras må bra. Anton går mot förhörsrummet, han ska förhöra den ena mannen och Mia ska förhöra den andra mannen.



-          Förhör med Daniel Forsgren, den 17 mars. Klockan är 12.05 Då börjar vi, säger Anton

-          Varför kom ni ut beväpnade och hotade att skjuta på oss? Frågar Anton


Mannen svarar inte och Anton fortsätter med lite andra frågor, mannen fortsätter att inte svara. Anton börjar undra om han verkligen inte förstår svenska, Anton tar en lite lättare fråga.


-          Finns det knark i er barack? Vem har fört in det till Sverige?

-          Nej det finns inget jävla knark där, jag har inget med det här att göra. Hans som har fört in knarket i Sverige är fortfarande på fri fot, svarar mannen

-          På fri fot? Du menar att vi inte har hittat den mannen som har knarket?


Anton misstänker att mannen ljuger

Han hinner inte tänka mer innan en polis kommer in i förhörsrummet, han viskar till Anton att de såg en man försvinna från platsen där de sökte efter ledtrådar. Men de fick tyvärr inte tag på mannen för han försvann i en röd bil. Anton avbryter förhöret, lämnar mannen åt polisen så han kan ta hand om mannen så länge. Sen går han ut till Mia. Hon har fått samma information av den andra mannen, även han uppger att det finns en annan man som har knarket. Anton och Mia kastar sig i bilen och åker till platsen där de hittade männen. När de kommer fram ser de hjulspår på marken. De tar sina pistoler och en polishund och går längre in i skogen. Plötsligt hör de ett skrik, Anton vänder sig om med pistolen i högsta hugg. Han tittar sig omkring, skriket hörs igen. De går längre in skogen, lyssnar efter skriket. Efter ett tag ser de en röd bil, förmodligen den bilen polisen pratade om tänker Anton. Nu hörs skriket igen, Anton och Mia intar positioner till att skjuta om någon kommer fram. Efter ett tag dyker det upp en person med en svart luva för ansiktet, personen håller i ett barn och har en pistol riktad mot huvudet på ungen. Anton tittar på Mia som ser rädd ut, personen visar sig vara en man och ungen han håller i gallskriker i panik, Anton kan se att detta inte är mannens son. Ungen försöker komma loss, men greppet mannen håller barnet i är alltför hårt och pistolen pressas mot hans huvud mer och mer.



-          Jaså, ni har hittat hit! Så kul för er då, antar att mina idioter till kompisar har skvallrat? Ni ska inte tro att jag ger er denna ungjävel, stick här ifrån och lämna mig ifred, ryter mannen

-          Släpp pistolen från hans huvud, svarar Anton lugnt

-          Haha, nej det gör jag icke! Skjuter du, kommer jag skjuta ungen. Svarar Mannen

-          Släpp mig, jag har inte gjort dig något, Ni..

-          Du säger inte mitt namn, ryter mannen till ungen

-          Vem är han du håller i? Frågar Mia

-          En liten äcklig snorunge som leker bredvid min barack!

-          Hur kan han veta vad du heter? Frågar Anton

-          Han heter Niklas, han har dödat min bror, och nu vill han döda mig, skriker ungen

-          Du är så död, säger Niklas. Sen sparkar han till ungen och barnet faller handlöst mot marken. Niklas tar upp sin pistol och tänker skjuta barnet

-          Du skjuter inte, skriker Anton


Niklas lyssnar inte, han tar upp sin pistol igen och riktar den mot Anton och Mia. Deras polishund skäller vilt, Anton tappar greppet om kopplet. Hunden springer mot Niklas och får ner honom på marken, han morrar ilsket över Niklas som är livrädd för hunden. Anton ropar på hunden, hunden kommer direkt till Anton. Han går fram till Niklas, tar tag i honom och håller honom i ett stadigt grepp. Efter det ringer han efter förstärkning. Förstärkningen kommer efter en stund, tar med sig Niklas i bilen och även barnet. Sen åker de tillbaka till stationen. Anton stannar kvar med polis hunden som får söka igenom området efter knarket. Det visar sig vara kokain. Anton åker till stationen.

Av Julia - 29 december 2012 19:19

Kapitel 3

Det är eftermiddag och Sebastian går hem i regnet från skolan, även denna dag går han förbi Brommaplan. Han går i rask takt och ser inte att Jonna går på andra sidan. Jonna ser att det är Sebastian som går där, hon ropar hans namn ” Sebastian, Sebastian” Sebastian hör att det är någon som ropar på honom och han känner igen rösten. Men han vill inte svara, Jonna fortsätter att ropa och tillslut vänder han sig om.



-          Vad? Ryter Sebastian

-          Det är ju jag, din flickvän. Svarar Jonna

-          Du är inte min tjej längre, säger Sebastian

-          Vadå, vad menar du?

-          Du är ju tillsammans med Micke nu, jag såg er pussas efter att du hade sagt till mig att du älska mig

-          Du har vadå? Jag trodde du hade gått ju, säger Jonna

-          Gå till din jävla Micke och låt mig vara ifred, ryter Sebastian

-          Jag är ingen jävla Micke, svarar Micke som står bredvid Jonna

-          För mig är du död, död. Försvinn ifrån mig, säger Sebastian

-          Hur kan du säga så! Det där gjorde ont att höra, snyftar Jonna

-          Jag bryr mig inte, det du gjorde mot mig framför ögonen på mig är ännu värre. Du ljög mig rätt upp i ansiktet, vad har han som inte jag har? Försvinn, Sebastian skriker åt Jonna

-          Jag är en mycket bättre kille än du, svarar Micke spydigt

-          Håll käften, skriker Sebastian och går fram till Micke och är på väg att slå till honom.

-          Du rör honom inte, du rör honom inte



Sebastian backar och ser att Jonna menar allvar, sen säger han att han inte vill vara i närheten av henne mer och att hon kan dra åt helvete. Jonna står kvar och snyftar, det Sebastian just sa till henne gjorde ont.



-          Vad tjuter du för? Undrar Micke

-          Det han sa till mig, det gjorde riktigt ont, svarar Jonna

-          Men vad fan! Du skulle ju ändå dumpa honom, surar Micke

-          Ja men jag måste ju ändå få sörja lite nu, svarar Jonna

-          Du har ju mig nu, räcker inte det? Ryter Micke

-          Du vet exakt vad jag menar, skriker Jonna med tårarna rinnandes nerför kinderna


Micke försöker pussa Jonna när hon gråter, men Jonna trycker bort honom. Micke blir sur och skriker ” Gå tillbaka till honom då, eftersom han tydligen betyder mer än mig just nu” sen går han iväg han med. Jonna står kvar en stund men efter ett tag börjar hon springa efter honom, hon ropar hans namn. Men hon ser ingen Micke, han är borta. Hon sätter sig på marken och lägger huvudet i händerna och gråter, hon tar upp ett rakblad från fickan och tänker börja skära sig med det, för att få ut smärtan hon känner. Hon är förvirrad, hon vet att hon älskar Micke, men gillar fortfarande Sebastian. Hon skriker ut i luften ” Vad har jag gjort?” precis när hon ska sätta i rakbladet i armen kommer Micke och skriker att det får hon inte göra. Han kastar sig mot marken för att få bort rakbladet från Jonnas hand. Jonna gråter, Micke sätter sig bredvid henne och kramar om henne.



-          Förlåt, snyftar Jonna

-          Förlåt själv, jag mena de verkligen inte det jag sa. Jag blev bara så förtvivlad ett tag

-          Jag vill inte bråka med dig, gråter Jonna

-          Jag vet det älskling! Jag älskar dig, svarar Micke

-          Jag älskar dig med, snyftar Jonna

Sen ställer sig Micke upp, han tar rakbladet Jonna hade i handen och kastar iväg det. Sen lyfter han upp Jonna och håller henne i sina händer, upp i luften lyfter han henne. 

Av Julia - 29 december 2012 19:16

Kapitel 2

Anton sitter i bilen på väg till jobbet, idag undrar han vad som kommer att hända på jobbet. Det var över tre veckor sen de hade något riktigt otäckt brott att ta i tur med. När han kommer fram går han in och möts av sin kollega Mia som informerar honom om att de ska till ett öde ställe utanför Stockholm, de har fått information om att någon har hittat knark i området och de måste åka och undersöka saken. De sätter sig i bilen och åker iväg, efter 30 minuter kommer de fram. De tar med sig sina pistoler, med sig har de också lite andra poliser som går omkring hela området beredda att skjuta om det måste, hela området där knarket sägs finnas har de omringat efter en stund. Anton och Mia letar, de hittar inget knark på marken, varken i lådor som finns på platsen eller i gräset. När de har gått längre in på området ser de två baracker. De bestämmer sig för att gå in i barackerna men när de ska göra det så öppnas dörrarna och ut stiger tre män som är beväpnade med pistoler. Anton och Mia ser att de har pistoler och inser att det här inte kommer bli lätt, Anton hinner tänka att det är nog där knarket finns, inne i barackerna. Han meddelar i sin polisradio till ett par poliser att gå in i barackerna genast. Männen från barackerna ställer upp sig på rad, med pistolerna i sina händer.



-          Släpp pistolerna, säger Anton lugnt

-          Släpp pistolerna, vi skjuter! Skriker en av männen



Efter att han har sagt det skjuter han ett skott som träffar den ena polisen i sidan, polisen har en skyddsväst på sig, men känner ändå skottet som kom in i sidan på honom. Anton tvekar inte utan avlossar ett skott som träffar mannen i mitten i benet. De andra männen står och skakar med sina pistoler i händerna, de är så rädda att de inte kan hålla pistolerna stilla. Efter endast två minuter ger de upp, lägger ifrån sig pistolerna och visar med hela kroppen att poliserna ska ta dem. Men mannen i mitten som fick skottet på sig skriker på sina kompisar.



-          Upp med er, era jävlar. Låt inte poliserna ta er, spring för i helvete



Männen tittar på sin kompis, men deras fötter är som fastklistrade i marken och när Anton och Mia kommer fram och tar deras pistoler så skakar de i hela kroppen. Mannen på marken jämrar sig, han har ont och det rinner blod från hans ben. Anton ringer efter en ambulans som ska ta med sig mannen på marken och även undersöka om deras kollega behöver vård efter skottet som han fick i sidan. Efter ett tag kommer en ambulans, ambulansmännen undersöker först deras kollega och konstaterar att han har brutit några revben och får hänga med till sjukhuset, efter det undersöker de mannen och säger att också han får hänga med till sjukhuset. När ambulansen har åkt tar Anton och Mia med sig de andra männen till polis bilarna, sen åker de tillbaka till stationen. Medans de andra poliserna är kvar på platsen och ska söka igenom hela området från topp till tå och se om de kan hitta knarket i barackerna. 

Av Julia - 29 december 2012 19:12

I somras så skrev jag en novell som jag skickade in till en tidning, men jag kom inte med där. Sen har min släkt fått läsa min novell o de flesta tyckte den var bra :) Så tänkte att jag nu kan lägga upp den här på bloggen, jag chansar o hoppas på att ni som läser den ska tycka den är bra ^^

Den är rätt lång så kommer lägga upp olika delar så det inte blir så mycket text på varje inlägg :)

Novellen heter brustna hjärtan !


Brustna hjärtan

Att gå hem på kvällen är aldrig roligt, det är mörkt och kusligt ute. Sebastian gillar inte att gå ensam, han går hellre med sin tjej Jonna. Men på sistone har Jonna inte haft tid med honom. Det har snart gått tre veckor sen han fick krama om henne, hålla henne nära och kyssa hennes underbara mjuka läppar. När han tänker på Jonna blir han alldeles varm inombords. Sebastian går nu i ettan på samhällsprogrammet medans Jonna går på frisörlinjen. Deras skolor ligger långt ifrån. Sebastian går förbi Bromma plan. Han ser en mörkklädd kille hålla om en tjej, Sebastian försöker se vem tjejen är. När han kommer närmare får han se att det är Jonna!




- Sebastian vad gör du här? Jonna tittar frågande på sin kille

-          Är på väg hem, vad gör du? Jag saknar dig jättemycket, säger Sebastian

-          Jag hänger med mina kompisar bara, jo jag vet det. Saknar dig med, svarar Jonna

-          Kan jag få prata med dig? Frågar Sebastian

-          Visst

De går iväg och Sebastian tar tag i Jonna, tar henne nära sig och kramar om henne samtidigt som deras munnar möts och Sebastian får en lång och varm kyss av sin älskade tjej. Sebastian ser på sin Jonna, han ser i hennes ögon att något inte stämmer.



-          Är jag den enda för dig? Sebastian tittar på Jonna

-          Klart du är!

-          Men den där killen, han som höll om dig då?

-          Sebastian, vi är bara vänner han och jag. Jag lovar



Sebastian ser att hon ljuger. Han kramar om henne och säger att han måste fortsätta hemåt. ”Jag älskar dig” säger Sebastian, Jonna vänder sig om och ler. Sebastian går runt en buske och gömmer sig där. Jonna ser till att hon ser att han har försvunnit bort, hon kramar om Micke.



-          Haha är verkligen han den enda för dig? Frågar Micke

-          Nej, men jag kunde inte säga det till honom nu, svarar Jonna

-          Så du ska vara tillsammans med honom samtidigt som du är tillsammans med mig?

-          So what! Du sa ju att du tyckte det var okej, jag ska sluta kalla honom älskling och såna saker, det måste bara gå ett tag, okej? Säger Jonna

-          Så länge jag vet att du snart kommer dumpa honom är det okej, säger Micke och kysser Jonna.

-           


Från sitt gömställe har Sebastian hört allt och han har även sett kyssen som Jonna gav till den där Micke. Han tar upp sin mobil för att filma dem. Micke fortsätter att kyssa Jonna, Sebastian får med allt på film. När han sitter där känner han tårar som sakta rinner ner från hans kind. Han låter dem rinna. Att hon sa att han var den ende för henne var bara en lögn, en lögn rätt upp i ansiktet. Efter ett tag smyger han ut från sitt gömställe och fortsätter gå hem, han gråter hela vägen hem. När han kommer hem skickar han iväg ett sms till sin bästa vän Elias.

Presentation


Hej! Heter Julia och är 22 år!
Hobbyfotograf här, är en stor hockeynörd!
Jobbar som registrerare/motläsare på SMC Motala
Jag fotar framför allt natur, landskap och vatten foton! Brukar ibland fota porträtt.
Gillar även att fota kultur av olika slag.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vilken smartphone är bäst?
 Samsung?
 Iphone?
 Nokia?
 Sony Ericsson?
 LG?

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ juliahobbyfotograf med Blogkeen
Följ juliahobbyfotograf med Bloglovin'

Bloglovin

Bloglovin

Instagram

Instagram

Instagram

  Följ mig gärna på Instagram :)

Besökstoppen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se